Jag har inte använt rösten idag, jo visst har jag pratat med mig själv. Men va fan!?
Men känner mig ganska nöjd nu. Har sökt stört mycket jobb! Mejlat och grejat.
Vart på gymmet i 75 minuter och kört kondition, mage och ben.(!) pust, det känns in hela kroppen!
Nu ska jag snart till skolan...

Det som slår mig varje gång i centrum är hur desperat dött det är. Hur alldagligt och enformigt dagarna flyter på.
Bussarna kommer och går, folk går till Nilsson´s kött och köper lunch, kommunfolk går ner till gymmet under Folkan på lunchen (kanske har man hälsoförmån?), alkisarna halkar runt fontänen, pensionärer traskar runt med käppar, stavar och isdubb, ungdomar glider runt o strosar, barnvagnar och rökande morsor och sen kommer jag traskande-mot gymmet. Jag är så rädd varje gång jag korsar centrum att någon ska komma fram, heja eller bara känna igen en. -ibland vill man ju bara vara ifred. Anonym. Noone!
Nynäshamn kommer för evigt att vara lite för litet, lite för långt bort och lite för bortglömt. Alltid.

...undra om jag kanske inte ska korsa centrum?....bara för att jag kan?...njae..