Jul, fucking julefrid
Efter fyra dagar i Hälsingeskogarna med julmat, klappar, släkt och åter släkt, snö och filmmarathon fick det räcka. Hosta, snor och evig värk i bröstkorgen, inhalering av cocillana, ipren,ibumetin och alvedon-jag orkar inte mer!
Jag packade mina saker och begav mig hem. HEM. Jag ville HEM.
Så. Nu är jag återigen hemma i mina skogar, med hästar och familj. Har för tillfället flyttat in i mitt gamla rum.-En säng, en stol,en byrå, en sekretär och en garderob.
Jag har vart i stallet hela dagen. Kommer inte kunna gå imorn då jag ridit båda dårarna och jag älskar´t!
Julefrid och mammas fina pynt.
Jag saknar Crille men är glad för hans skull. Trots att jag inte har någonting i hans skogar så har han ju allt där. Så med gott samvete lämnade jag honom, min älskade norrlänning kvar, i snökaoset, tackar hans släkt och familj för en fin jul.
Men hem ljuva hem.
God fucking jul.
Är det bara jag som rasar i vikt under jul? Har rasat några kilo, då jeans sitter löst, ansiktet benigt och nyckelben tittar fram. Vad är det som är så speciellt med julen? Egentligen? Jag ser ingen som helst charm i den längre....
Hm..
GodFortsättning...
